The Pictorial Key to the Tarot: Being fragments of a Secret Tradition under the Veil of Divination - Arthur Edward Waite

"The Pictorial Key to the Tarot" är en spådomsguide för tarot, med text av A. E. Waite och illustrationer av Pamela Colman Smith. Publicerad i samband med Rider-tarotleken, följde den illustrerade versionen (släppt 1910, daterad 1911) framgången av leken och Waites (oillustrerade 1909) text "The Key to the Tarot". Både Waite och Smith var medlemmar av Hermetic Order of the Golden Dawn. Waite var mycket noga med symbolernas noggrannhet som användes för leken, och han gjorde mycket forskning om traditionerna, tolkningarna och historien bakom korten."

Boken (som Waite själv kallade "en monografi") består av tre delar.

Del I, "Slöjan och dess symboler", är en kort översikt över de traditionella symbolerna som är förknippade med varje kort, följt av en historia om Tarot. Waite avfärdade som grundlös tron att Tarot hade ett egyptiskt ursprung och noterade att det inte finns några bevis för kortens existens före 1400-talet.
Del II, "Slöjans doktrin", innehåller 78 svartvita plattor av Smiths illustrationer för Rider-Waite-leken, och en diskussion om de unika symbolerna som valts för varje kort. Waite hämtade inspiration från den tidigare Tarot av den franske ockultisten Eliphas Levi, ibland behöll han hans förändringar av den traditionella leken (som med Vagnen-kortet, där både Waite och Levi avbildar den dragen av två sfinxer istället för hästar), andra gånger kritiserade han honom (som med Eremiten-kortet, som Waite ansåg att Levi misstolkade).
Del III, "De yttre metoderna för oraklen", handlar om frågor kring spådom med korten, inklusive en beskrivning av den berömda Keltiska korset Tarot-layouten, som boken hjälpte till att popularisera.

År 1918 publicerade en amerikansk författare, L. W. de Laurence, en exakt faksimilkopi av boken under titeln The Illustrated Key to the Tarot: The Veil of Divination, Illustrating the Greater and Lesser Arcana, utan att ge något erkännande till Waite.